Det blir aldrig som man tänkt sig

Ja dottern skulle ju ha opererats förra måndagen (29/8) men onsdagen veckan innan ringde de från Sahlgrenska och var tvungna att flytta fram operationen till 22/9 så nu är det 2 veckor kvar (imorgon). Men lite tur var det nog egentligen då stora sonen blev sjuk söndagen innan operationen var planerad och vi har avlöst varandra med feber och förkylningar sedan dess. Minstingen har varit riktigt dålig i två omgångar senaste 8 dagarna. Så här är det fullt upp med sjukstuga.
Egentligen är det vägdag idag men jag fick väga mig hemma för att jag inte kan ta mig iväg på möte. Både jag och minstingen (och även min mamma som jag brukar åka med) är dåliga så det är inte optimalt att åka någonstans. Men vågen här hemma visade + men det är inte så konstigt med tanke på hur de senaste 2 veckorna varit (började med kräftskiva 27de och sedan sjukstuga och noll energi sedan dess).
Men i måndags fick jag gräva långt inom mig och plocka fram motivationen och energin igen. Så måndag och tisdag har varit "perfekta" ut VV synpunkt. Jag har hållt min SP-budget och motivationen är på topp. Så nästa vecka ska detta dumma lilla + vara borta och helst ett stort - på vågen istället. Jag SKA klara det!

En liten motivationshöjare är när man kollar på gamla bilder och inser hur stor skillnaden faktiskt är!
Kass före-bild (tagen när jag varit med i vv några dagar bara och minstingen var 4 veckor ca) och en toaselfie (tagen förra veckan) men drygt -21kg gör stor skillnad!! Det sjuka är att jag aldrig såg mig själv som riktigt så stor. Man blir blind på något vänster alltså. Men jag ska ALDRIG dit igen!
Såna här bilder motiverar massor. Både bilder på mig själv och andras före-under-efter bilder. Nu ska bara de sista 6-7kg bort!